|
”Kunskap
och dess tillämpning är oskiljbara;
de studerande
ska kunna tillämpa vad de kan!”
Alverno College
I slutet av 1960-talet pågick en
nationell diskussion inom högre utbildning i USA om meningen med och värdet
av collegeutbildning. Efter två års seminarier på Alverno College, där
lärare, studerande och övrig personal deltog, tog den då nyblivne
presidenten för Alverno, Sister Joel Read, 1970 initiativ till
diskussioner inom de olika avdelningarna. Hennes frågor vilka skulle utgöra
underlaget för diskussionerna var:
· Vilken typ av frågor ställs av professionella inom ditt
område, vilka relaterar till och gör ditt område giltigt inom ramen för
det totala programutbudet?
· Vilken är den position din avdelning
tar i dessa frågor?
· Hur hanterar du dessa problem inom de
kurser och program du deltar i?
· Vad undervisar du om som är så
viktigt att de studerande inte har råd att gå miste om kurserna i ditt
program?
Under det kommande året fick alla
avdelningar presentera sina diskussioner och resultat. Man enades om att
studieresultaten, ”outcomes”, hos de studerande var den effekt av lärande,
som gick att synliggöra och därmed att mäta och bevisa. Därmed skulle
grunden vara lagd för en ”kunskapsbaserad” undervisning.
Vad
ska människor kunna när de lämnar utbildning?
Ur dessa diskussioner utvecklades frågorna:
”Vilken typ av person vill vi som utbildare
utveckla?”
”Vilka studieresultat eller karaktäristika kommer hon att behöva som
en del av sitt liv?”
Under
det kommande året arbetade man i olika grupperingar, i kommittéer, i
avdelningar och i tvärdisciplinära grupper, med att formulera och förfina
de svar som utvecklades på frågorna, som all personal kunde ställa
sig bakom. Utmaningen var också att konkretisera dessa svar i
utbildnings- och kursplaner.
Nationell
och internationell forskning
I dessa diskussioner tog man också
del av den nationella och internationella forskningen inom området. I ”Learning That Lasts” (Mentkowski & Associates, 2000)
redovisas, i en omfattande referenslista, den forskning som inspirerat och
stimulerat lärare och administrativ personal på Alverno. Bland annat
finns den svenske pedagogikforskaren Ference Marton med bland
inspirationskällorna. Här redovisas också den forskning som Alvernos lärare
bedrev på sin egen undervisning för att få underlag till utvecklingen
av den pedagogik man så småningom kom att skapa, ”Ability-Based
Learning”, Färdighetsbaserat lärande.
Inledningsvis kom man att benämna
pedagogiken ”Competence Based Learning” (Alverno Today, 1973) men
på grund av en aktuell debatt om kompetenser och kompetensbaserat lärande,
beslöt man att ändra beteckningen till ”Ability-Based Learning”
(Doherty, 2002).
Begreppet
”abilities” är svårt att översätta
Att översätta begreppet
”abilities” till svenska är inte lätt. Jag har i Socionomen (Hellertz,
2000 a) samt i Svenska Kommunförbundets skrift
”Kunskap, konst och kreativitet” (Hellertz, 2000 b) använt ordet
”färdigheter”. Det är en torftig översättning. Enligt Mentkowski
& Associates (2000) är ”abilities” en
”...
komplex
kombination av motivation, fallenhet, attityder, värderingar, strategier, beteenden, självuppfattningar och kunskaper om begrepp och om metoder”
(a.a. sid. 10).
Det skulle kanske ligga nära till hands att översätta
”Ability-Based Learning” med ”Kompetensbaserat lärande”. Men
eftersom ”Ability-Based Learning” är en så klart definierad och väl
beskriven pedagogisk metod så föredrar jag att använda den engelska
beteckningen omväxlat med ”Färdighetsbaserat lärande” (FBL) för att inte förväxla med andra pedagogiska förhållningssätt
och metoder som beskrivs som ”kompetensbaserade”.
Ytterligare information finns i min
bok ”Färdighetsbaserat lärande
enligt Alvernomodellen”.
Boken utgör även kurslitteratur i distanskursen "Personlig
Utveckling genom Mental Träning" på
Skandinaviska Ledarhögskolan, www.slh.nu.
|